Jag överlevde!

Ja, ni läste rätt! Jag överlevde stepen! Till viss del i alla fall! Jag är imponerad av mig själv!

Passet bygger på koordinationsövningar som sätts ihop och byggs på.

Kommer dit och det är väldigt mycket folk, fasen tänker jag nu är det många som kan se mig göra bort mig...

Första låten börjar och jag hänger inte med nånstans. Missar även de enklaste stegen vilket leder till att jag bryter ihop. Jag skrattar så att tårarna rinner och får Josephine ur balans eftersom hon skrattar så åt mig.

På något sätt lyckas jag samla mig till låt nummer två. Jag hittar något slags inre lugn och lyckas fokusera! Oj vad jag fokuserade, det blev min räddning.

Det hela slutade med att jag gjorde hyfsat bra ifrån mig och hade stört roligt! Kan tänka mig att det blir ett nytt pass snart igen så att jag kommer in i det!

Idag blir det plugg i bibblan samt seminarium om psykiska kriser.

Ha det bra! Peace out!